Kommunistpartiets ”Doktor i Markockupation” för bostäder åt hemlösa: Mario Upegui

Kommunistpartiets ”Doktor i Markockupation” för bostäder åt hemlösa; Mario Upegui

Av Dick Emanuelsson

BOGOTA / 1988-03-01 (Nfl) Miljontals människor och familjer har ingen bostad i Latinamerika. Det är ett av de värsta problemen konti­nenten brottas med. För människorna är det en tragedi utan dimensioner som ingen nordbo kan före­ställa sig. I Colombia beräknas mer än en miljon personer vara utan bostad. Tio miljoner är trångbodda eller har andra problem som till exempel för­giftat vatten eller inget vatten alls.

Mot denna situation har en våg av så kallade ”invasioner” eller markockupationer organiserats och genomförts, många gånger med blo­diga konsekvenser som följd.

CNP, Central Nacional de Provivienda, Centrala Nationella Bostadsinstitutet som skapades och leds av kommunistpartiet, är den organisation som har kommit att stå i spetsen för den gigantiska rörelse av ockupationer som genomförts sedan organisationen bildades den 5 maj 1960.

– Vår organisation bildades för att leda och organisera familjer utan^[I] bostad i städerna, säger Mario Upegui, ordförande för CNP till Flam­man.

Enorm folkomflyttning

I över 27 år har Upegui lett CNP, många gånger har han fängslats och miss­handlats av polis och militär.

I Colombia, i likhet med resten av kontinenten, inleddes en enorm våg av inflyttningar till städerna un­der 1950– och 60-talen. Men i Co­lombias fall var det en ytterligare faktor som ledde till, att landet för­ändrades radikalt. Från att ha varit ett land där 60 procent arbetade på landet, återfinns nu cirka 70 procent av befolkningen i städerna. Den så kallade ”Violencian”, inbördeskri­get mellan liberaler och konservati­va under 50-talet, skördade cirka 300 000 offer, framför allt på lands­bygden. För att undkomma oligarkins mördarpatruller, flyttade många bönder in till städerna. Där fanns det ingen bostad, eller annan samhällelig service.

– Regeringen var inte beredd på denna enorma folkomflyttning, sä­ger Mario. Spekulation av mark, bostäder och hyror inleddes. Samti­digt skapades enorma problem inom hälsovården, transporter, utbildning och arbetslöshet. Därför föddes vår organisation för att slå tillbaka mot spekulationen och för rätten till en värdig bostad till ett rimligt pris.

• En modell av den nya skolan i mönsterområdet Policarpa, i centrala Bogotá.

– När staten inte kunde tillgodo­se våra krav, uppstod det en stor rörelse för att ockupera mark. Vi har inget annat alternativ.

Denna rörelse som inleddes i bör­jan av 60-talet fick som föregångsexempel Policarpa Salavarrieta, mönsområdet bara tio kvarter från presidentpalatset i centrala Bogotá. Bostadslösa ockuperade ett stort område (se artikel bredvid).

Över hela landet genomfördes massiva invasioner av bostadslösa. I vissa fall var de spontana, i andra mer organiserade med tekniskt bi­stånd och organisation.

Många blev slagna

– Efter att de första ”ranchitos” (enkla byggnader) hade uppförts, var de främsta uppgifterna att för­svara den ockuperade marken. Många blev slagna, och i flera fall skjutna, berättar Mario. Med advo­katers hjälp stabiliserades läget i dessa ockuperade bostadsområden.

När läget hade stabiliserats in­leddes den andra fasen som bestod i att utveckla och förbättra barrions (bostadsområdets) situation. Det innebar att vi inledde planeringen av barrions infrastruktur såsom el, vatten, parker och skola. En mycket viktig sak som jag vill understryka, är att i alla våra 200 barrios som CNP har byggt, lämnar vi alltid en bit mark för kulturen.

de. Den stadgar att marken eller markägaren måste sälja marken med all nödvändig service.

Enligt lagen ska följande uppfyllas:

·        För att barrion ska legaliseras ska den vara registrerad hos bankinspektionen.

·        Försäljaren ska ha tillstånd för försäljningen av bostadslotterna.

·         Följa godkänd stadsplan.

·        Skapa service i form av el, vatten och avlopp.

·        Se till att barrion får tillfartsvägar

Trots dessa föreskrifter i lagen är det få pirater som straffats. Et exempel i dessa dagar i anslutning till valet i Bogotá, är liberalen och företagaren Alfredo Buerrera.

Mobilisering mot krämare

– Denne pirat har kontakt med borgmästaren. Han har köpt marker billigt och säljer de färdiga husen svindyrt utan el, vatten eller avlopp. Samtidigt tvingar han invånarna att rösta på honom i valet. De här perso­nerna har blivit miljonärer på bo­stadsproblemen, understryker Ma­rio.

CNP och de drabbade har mobiliserats mot denna form av krämare.

– Vi stödde lagen och har försva­rat folket och tvingat ägaren att ta sitt ansvar. I några fall har vi klarat det genom diskussioner. I andra fall har vi tvingats vidta andra åtgärder, säger Mario och ler. Inklusive har vi tagit med ägaren till polisen.

Under denna etapp fortsatte in­vasionerna av bostadslösa, samtidigt som CNP förbättrade de redan bygg­da områdena.

• Provivienda förfogar i dag över arkitekter och den nödvändiga tekniska personal som behövs i upp­bygget av nya bostadsområden.

– Vi skaffade advokater, arkitek­ter, topografer och ingenjörer. Inledningsvis ställde de upp gratis efter ordinarie arbetstid tillsammans med universitetslärare som tog med sig studenter från avgångsklasserna. Med deras oegennyttiga hjälp för­bättrades situationen radikalt.

Bildade sparkassa för bostadsprojekt

I slutet av 70– och början av 80–talet inledde CNP också organisering­en av hyresgäster som hyrde i andra hand. Med dem bildade CNP en sparkassa för kommande bostads­projekt. Samtidigt byggdes den tek­niska kapaciteten ut som en nödvändig­het. Men nu gick det inte att förlita sig på frivilliga krafter eftersom pro­jekten fick en mycket större omfatt­ning. En professionell organisation skapades med politiskt medvetna personer.

– Vi plockade ut en bit mark och ritade upp hela infrastrukturen. Därefter presenterades projektet för medlemmarna i sparkassan som an­tog eller avslog förslaget. På så sätt byggdes till exempel barrion ”Pablo Neruda” här i Bogota.

Kommunistpartiets organ CNP har erhållit ett enormt stöd från in­vånarna. samtidigt har partiets in­flytande ökat anmärkningsvärt.

Konkret arbete

– Det har naturligtvis skett gen­om partiets konkreta arbete med exemplet som förebild. Det ökade politiska stödet har vi använt oss av genom kommunalråd, som valts av invånarna. Genom en­träget arbete har vi fått fram mer pengar till de fattiga, vatten, el etc.

Vi har accelererat arbetet och kam­pen i våra barrios. Situationen i våra barrios skiljer sig markant jämfört med andra där organisationen och politisk ledning saknas.

Detta arbete har resulterat i att CNP:s barrios döpts till ”Fortines populares”, Folkliga fort.

– De kännetecknas av en hög organisationsgrad, politisk medve­tenhet och solidaritet och hjälp som vi ger arbetarrörelsen.

– Vi krossar de traditionella par­tierna liberaler och konservativa i valen och det är unikt med tanke på Colombias situation med tvåpartisy­stemet, menar Mario.

I Colombia existerar en utbredd brottslighet på grund av den svåra sociala och ekonomiska situationen. Självklart drabbas också CNP av detta problem.

– I början tog vi till hårda meto­der men har förändrat dem, säger mario. I våra områden vågar inte polisen agera. Det innebär att ung­domen har rätt stora friheter.

CPN löser många vardagsproblem

– Vi försöker tala med ungdomarna, med föräldrarna och ord­na möten för att på alla sätt integre­ra ungdomen i aktiviteter. Vi har större förutsättningar än andra bar­rios tack vare vår organisation. Vi bygger skolor, arrangerar sportakti­viteter för att på alla sätt hjälpa ung­domen.

Via Policarpas kommitté ”Kontroll och disciplin” har CNP kunnat lösa många sociala problem, både bland yngre och vuxna.

– Den lyssnar på problemen och ger rekommendationer. Det är det enda sättet för att kunna åstad­komma harmoniska lösningar som ger resultat för HELA barrion.

För de makthavande är CNP en livsfarlig organisation. Den står i vägen för den totala exploateringen av de miljontals bostadslösa. Samti­digt är den ett exempel på att det går att göra något under den fruk­tansvärda misären de bostadslösa lever under. Det är ett enkelt men värdigt liv invånarna i 200 barrios över hela Colombia lever.

27 år i kampen för bostad

För Mario Upegui som ägnat 27 år av sitt 50-åriga liv åt kampen för rätten till bostad är inte striden slut. 23-åringen som skulle resa till Los Llanos men som gjorde ett uppehåll i Bogotá, där han kommer att stan­na.

Invånarna i området Policarpa äls­kar honom. På kvällen samma dag som Flamman intervjuade Mario hyllades han av invånarna i Policar­pa. Borgmästarkandidaten Clara López, som själv är liberal presidentdotter, uttryckte saken på följande sätt:

– Man gav mig de bästa skolorna. Där sa man att de utbildade är ämna­de att bestämma och leda. Och jag vet att jag har lärt mig ofantligt myc­ket av Mario trots hans sex år i sko­lan.

Mario å sin sida uttryckte saken på följande sätt:

– När någon person har kommit till mig på kommunkontoret och titulerat mig ”doktor”, har jag alltid rest mig och sagt:

– Jag är ingen doktor som de flesta här. Det enda jag är doktor i är i att ockupera bostadsmark!