Kuba och svenskt politiskt hyckleri: ´Civilsamhälle` i CIA:s tjänst

/ Kuba, Latinamerika-América Latina, Sverige, USA / Av
Kuba och svenskt politiskt hyckleri: ´Civilsamhälle` i CIA:s tjänst
Av Dick Emanuelsson*
Den svenska regeringen säger sig nu vilja öppna sig mot Kuba och satsa miljoner kronor på det så kallade civilsamhället. Om det är av en tillfällighet eller inte, kan vara osagt, men det är exakt samma beslut som Obamaadministrationen har fattat.
USA:s psykologiska krigföring mot Kuba intensifieras i dessa dagar. Det borde vara tvärtom efter Barack Obamas officiella besök i Kuba i december 2014 då han lovade en ny era i relationerna mellan de bägge staterna. Men blockaden har förstärkts i stället för att ha upphört. I FN för Obama ett cyniskt spel när han, som den högste ansvarige för USA:s utrikespolitik, gav order till sin FN-ambassadör att lägga ned sin röst när frågan kom upp till omröstning den 26 oktober 2016.
Konspirationen mot Kuba tar sig konkreta yttringar i följande fall från Colombia. Där fungerar två, av tusentals NGO´s, ”icke regeringsanknutna organisationer”, som politiska murbräckor och stöd för den lilla men i västmedier otroligt upphaussade kubanska opposition. Denna påstår sig vilja se ”demokratiska förändringar” men som yttersta mål vill slå sönder socialismen på den karibiska ön. Därefter ligger vägen återigen öppen för USA att dra in Kuba som Puerto Rico, som en nykolonial ”fri och associerad stat”.
Miljoner dollar till anti-progressiva kampanjer
Dagens ”NGO:s” i världen är i praktiken småföretag som är totalt beroende av statliga medel eller utländska donationer. De ges inte utan att speciella villkor ställs och uppfylls.  Ofta går USAID eller NED (National Endowment for Democracy) in och ger sitt stöd. Och därmed har oberoendet tagit slut.
– I dag finansierar NED projekt i 90 länder i världen under påståendet att ”främja demokratin”. Organet har ett centralt mål; finansiera och förstärka politiska partier, fackföreningar, NGO´s och medier som försvarar USA:s och Västs intressen i länder som Venezuela, Iran, Ecuador, Syrien, Ryssland eller Kuba.
Det säger Jose Manzaneda, baskisk journalist och mångårig bevakare av Kuba på CubaInformacion-TV när Proletären ringer upp honom i Bilbao.
Han skickar över NED:s lista över 31 kubanska NGO´s som tillsammans fick fyra (4) miljoner dollar under budgetåret 2015. I dagens penningvärde blir det nästan 38 miljoner kronor. Ytterligare 30 miljoner dollar anslås av USA-kongressen och State Departement som på hemliga vägar till Kuba kanaliseras via USAID.
Tagit över CIA:s arbete
I Latinamerika och stora delar av världen betraktas dessa institutioner som förtäckta civila organ i tjänst hos CIA. NED skapades av president Ronald Reagan 1982. Medgrundaren av NED var akademikern Allen Weinstein som öppenhjärtligt beskrev NED:s operationer i ett uttalande 1991:
“Mycket av det som vi gör nu, via NED, gjorde CIA i förtäckt skepnad för 25 år sedan”.
USA ger aldrig något gratis av generositet utan att få något i gengäld. Minns John Quincy Adams, USA:s sjätte president (4 mars 1825–4 mars 1829) som redan då sammanfattade USA:s utrikespolitik: “USA har inga permanenta vänskapsrelationer men däremot permanenta intressen”!
´Utbildningskonferenser´ täckmanteln
Nyligen avslöjades att två colombianska NGO´s, Corporación Caribe Afirmativo, som arbetar med HBT-grupper och den Afrocolombianska rörelsen Cimarron har tagit emot och fortsätter att ta emot finansiering från USA-institutioner. Så även om de två rörelserna har ädla syften inför sin krets de opererar i, kostar det alltid något att ta emot dollar från den stormakt som ser sig som Världspolis.
Corporación Caribe tog i februari 2014 emot en grupp kontrarevolutionära kubaner. Organisationen deltog den 4-10 september i Bogota i år i en konferens som arrangerades av Carlos Quesada, en costarrikan som leder Institutet Ras, Rättfärdighet och Mänskliga Rättigheter, IRED. Enligt den colombianske journalisten Alberto Acevedo, reporter på det colombianska kommunistpartiets veckotidning Voz, tar Quesada emot hundratusentals dollar varje år från State Departements olika organ för att samordna kampen mot Kuba utomlands.
Quesada har lett flera samarbetsprojekt mot Kuba sedan 2011 och stött ”Medborgarkommittén för rasintegration” CIR, ”Kubanska Ungdomens Samtalspanel”, de världsberömda ”Damerna i Vitt” och en juristgrupp kallad ”Cubalex”. De får bra betalt för att inför regionala och internationella organ framställa sig som företrädare för Kubas civilsamhälle.
Täckmanteln är ´utbildningskonferenser´ där deltagarna utbildas i att skapa en ”skuggrapport” när olika internationella organ som FN, OAS, med flera presenterar sina officiella rapporter. Det är en lobbyverksamhet som kan verka oskyldig, och som är det i de flesta fall. Men när det gäller länder som brutit med beroendet med USA så som Venezuela, Kuba, Nicaragua, Ecuador, Bolivia med flera handlar det för det påstådda ´civilsamhället´ att ”få in en fot” med en negativ klang i slutrapporten mot de nämnda länderna. Rapporten blir därefter en ´källa´ för de korporativa medierna och Vita Huset. De använder `källan´ i sin psykologiska krigföring mot de nämnda länderna.
Därför skrev och försäkrade Cimarrrons direktör, Juan de Dios Mosquera, efter ett besök i Kuba 2011 ”att han skulle göra allt för att tillintetgöra den där romantiska myten om den eviga revolutionen på Kuba”.
”Kopiösa summor från USA:s UD”
Enligt Acevedo är IRED en NGO och ett instrument som används av State Departement i sin politiska och ideologiska krigföring mot den kubanska revolutionen. IRED ”tar emot kopiösa summor från USA:s UD och de olika underrättelseorganen för att driva antikubanska program i utlandet. De nationella NGO-rörelserna ikläds en utstyrsel som ´civilsamhälle´ men som i verkligheten utgör en konspiration mot den socialistiska revolutionen i Kuba”, sammanfattar den colombianske reportern förvandlingsprocessen av dessa NGO.
Och på den colombianska arméns eget hotell i Bogota, Hotel Tequendama, talade och instruerade IRED:s utsända för colombianska NGO-rörelser under en hel vecka.
Träff med kubansk kontras
Juan de Dios Mosquera, direktör för Cimarron, kritiserade artikeln men nämnde inte vad han hade skrivit efter sin resa till Kuba. Där togs han emot av den kände kontrarevolutionären Manuel Cuesta Morua, starkt bunden till den högerextrema militaristiska kubanska exilen i Miami. I tidskriften ISLAS skrev han:
“Från och med detta mitt första besök i Kuba ska jag bli en missionär för att riva ned den romantiska myt om den eviga kubanska revolutionen som jag har förstått har misslyckats och är ogenomförbar sedan mer än ett halvt sekel. Den är lika skröplig som Fidel Castro själv, liksom husen i Havanna, som Kubas bilar”.
Pengar från Plan Colombia
Mosquera säger i sin brev-replik till Voz att han har haft levt ett hederligt liv. Men när jag gör ett sökande på Google ser vi att hans oberoende börjar halta när det visar sig att delar av de ekonomiska resurserna till Cimarron kommer från krigsplanen Plan Colombia. När president Bill Clinton lämnade över Lagprojektet Plan Colombia till USA-kongressen i slutet av 1990-talet tog senatorn Paul Coverdell, som förste talare, ordet och sa:
”För att kontrollera Venezuela (som förfogar över världens största oljereserver) måste vi ockupera Colombia militärt”.
Av de nära åtta miljarder dollar Plan Colombia kostade de colombianska skattebetalarna utgjorde över 70 procent militära komponenter för att upprusta och förstärka kriget mot vänstergerillan. Resten gick till andra samhällssektorer som NGO´s.
Och i Cimarrons egna publikationer på nätet kan vi läsa följande: “Som en strategi för Cimarrons Nationella Kvinnoförening, och med hjälp från USAID-Plan Colombia skapades det Nationella Afrocolombianska Kvinnonätverket KAMBIRI.
Kubaner, nicaraguaner, venezolaner
MANUEL CUESTA MORUA är en av de kubanska favoriterna i EU. Han är språkrör för ”Arco Progresista” och samordnare för ”Plataforma Nuevo País”. Han säger sig vara socialdemokrat och har genomfört flera turnéer i Europa, innefattande Sverige, där han uppbådade politiskt och ekonomiskt stöd. Han har också samarbetat med Venezuelas Leopoldo Lopez som 2014 uppmanade venezuelanerna att störta regeringen Maduro med följd att 42 människor dödades och hundratals skadades av Lopez´ anhängare. Han dömdes därför till 14 års fängelse.
I augusti i år bjöds Cuesta Morua till demokraternas konvent USA för att på ett ungdomsforum föreläsa om behovet av att ”bekämpa diktaturen och genomföra demokratiska förändringar i Kuba”. Framför sig hade han en stor samling unga latinamerikaner som ska bli ”de framtida unga ledarna i Latinamerika och Karibien”. Ungdomarna var utvalda företrädare för Latinamerikas höger för att formas med ”moderna demokratiska idéer”. Finansiär var NDI, Nationella Demokratiska Institutet, som är Demokraternas civila CIA-variant.
På forumet talade även Ana Margarita Vijil, ordförande för det nicaraguanska partiet MRS, (Movimiento Renovador Sandinista), Rörelsen för Sandinistisk Förnyelse. Vijil kramade om och lät sig fotograferas med Manuel Cuesta och USA:s förra utrikesminister Madeleine Albright (1997-2001). Vijil har sedan 2015 även upprepade gånger sammanträffat med ordföranden i representanthusets utrikeskommitté, den tillika rabiata antikubanen Ileana Ros Lethinen, som i slutet av september i år la fram ett lagförslag, Nica Act, som beordrar USA:s företrädare i internationella finansorgan som Världsbanken att lägga in veto mot lån till Nicaragua.
Tusentals NED/CIA-dollar till Corporación Caribe
Och hur står det till med Corporación Caribe Afirmativo som arbetar med HBT-grupper vid den colombianska atlantkusten? Med några snabba sökningar på Google med sökordet NED och Corporación Caribe hittar ser vi att organisationen 2011 och 2015 fick 39,953 USD respektive 75.000 dollar av NED.
Wilson Castañeda, ordförande för den colombianska HBT-gruppen stod i februari 2014 som värd för ett möte som hölls i turiststaden Cartagena på Colombias atlantkust. De kubanska kontrarevolutionärerna Juan A. Madrazo Luna, Fernando Edgardo Palacio, Víctor Manuel Dominguez García och Carlos Quesada, IRED:s högste chef, kom på besök. Quesada fortsätter att organisera och utveckla det antikubanska nätverket i utlandet och fyller CIA-NED:s uppgift som min gamle kollega Alberto Acevedo beskrev i sitt reportage ”Konspirationen mot Kuba”.
Nittio miljoner kronor till det kubanska ´civilsamhället`
Demokrati för Sverige, EU och USA handlar i klartext om politiska partier och kapitalistisk marknadsekonomi. Den ”Strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba 2016–2020” som den svenska regeringen har beslutat om bygger just på den nämnda formeln; partier, marknadsekonomi och en syn på mänskliga rättigheter utarbetad i State Departement.
I den strategin spelar de så kallade NGO-organisationerna en central roll för att bryta upp socialismen inifrån. I en del länder kallas det en ”Orange Revolution” medan den på andra hålla döpts till en ”Arabisk Vår”. Men målsättningen är densamma; spela USA:s utrikespolitik i händerna och slå mot allt progressivt i världsmåttstock. Inte för inte spelar magnaten och finansspekulanten George Soros här en viktig roll.
”Verksamhetens inriktning utgör utgångspunkt för val av samarbetspartner och samarbetsformer. Sida kan använda de samarbetspartner och samarbetsformer som mest effektivt bidrar till strategins genomförande. Utvecklingssamarbetet ska inriktas på att stärka organisationer inom det civila samhället”, skriver regeringen vilket är liktydigt med den USA-stödda oppositionen.
Avsiktsförklaring med svävande innehåll
I december 2015, ett år efter att Obama tillkännagett att USA-Kuba skulle återupprätta de diplomatiska förbindelserna undertecknade Sverige och Kuba ett samarbetsavtal eller en avsiktsförklaring. Tove Wennegren som är handläggare om Kuba på UD säger till Proletären att Sida nu är operatören som ska detaljplanera hur de 90 miljoner kronorna ska fördelas över det så kallade kubanska ´civilsamhället`.
Jag ringer upp Elsa Håstad på Sida som säger att Sida fick uppdraget den 29 september och ännu inte har bestämt sig för vilka organisationer som ska komma i åtanke när anslaget, som ska räcka i fem år, ska fördelas. Men hon påpekar att det svenska och kubanska kommunförbundet ska utbyta idéer och erfarenheter.
– Nu ska Sida gå in i en process och titta på olika aktörer och se vilka som kan vara relevanta att arbeta med. Det vi redan nu har inlett är ett samarbete med SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och NIR (Näringslivets Internationella Råd) om ekonomisk modernisering.
Vad innehåller regeringens avsiktsförklaring konkret och vad säger den kubanska sidan om att 90 miljoner kronor ska anslås till det så kallade civilsamhället som den kubanska regeringen i princip anser vara samhällsomstörtande element, finansierade av USA och EU?
– Avsiktsförklaringen, MOU, innehåller bland annat de områden som Sverige och Kuba gemensamt har kommit överens om och som Sverige och Kuba kan samarbeta kring. Det handlar om forskning, ekonomi, miljö och klimat, mänskliga rättigheter, jämställdhet och hbtq-frågor.
Ingår det något partistöd (PAO), som de svenska riksdagspartierna fördelar till eventuella broderorganisationer i Kuba?
– Det är för tidigt att säga vilka aktörer som kommer omfattas av strategin.
Det hemliga svenska antikuba-stödet
USA har en hemlig fond på cirka 40 miljoner dollar som varje år anslås till kontrarevolutionära grupper på Kuba. Själva framställer de sig som ”demokratiaktivister” eller ”oberoende journalister eller medier” för att passa in på ett finare sätt i ansökningsmotivet.
Men även den förra svenska högerregeringen erkände öppet, via dåvarande utrikesminister Carl Bildt att den hade en hemlig politisk och ekonomisk agenda för ett regimskifte på Kuba. Metoderna, de allierade och målet skiljer sig kanske med USA men målet är detsamma.
– Jag vill inte gå längre än så när det gäller att beskriva vad vi kan göra och vad vi kanske till och med gör på Kuba. Det lämpar sig, av skäl som är relativt lätt insedda, inte för ett riksdagsprotokoll som är tillgängligt också för dem som vi inte vill ska få denna information i sin helhet, sa Bildt i juni 2007 i en interpellationsdebatt med folkpartiets utrikespolitiske taleskvinna Birgitta Ohlsson.
Hon hade interpellerat till Bildt med den otåliga frågan om vad Sverige och vår ambassad sysslar med på Kuba. Och Ohlsson kände sig nöjd:
– Naturligtvis gör det sig inte i denna kammare att beskriva detaljerat på vilket sätt Sverige genomför demokratistöd till Kuba.
Kraschen på Kuba
När det kristdemokratiska ungdomsförbundets dåvarande ordförande Aron Modig i juli 2012 kraschade den inhyrda bilen som han och Angel Carromero, tredjemannen i spanska högerns (PP) ungdomsförbund Nya Generationer, hade hyrt i Havanna, uppdagads det att Modig förfogade över en påse med 4.000 euros som han skulle överlämna till Oswaldo Payá från det lilla kristdemokratiska partiet på Kuba. Det var ett så kallat PAO-stöd, direkt partistöd som svenska skattebetalare står för.
Sidas pressekreterare Anders Maxson sa 2013 att Sida inte har någon verksamhet för Kuba. Men i Sidas budgetunderlag för 2011-2013 beskrevs “ett mindre program för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Kuba”, dock utan att ange några kronor och ören. Rubriken för detta hemliga program är slående likt den nuvarande regeringens avsiktsförklaring för Kuba.
Det kristna magasinet Världen Idag skrev 2013 att “en del av demokratibiståndet verkar gå direkt genom Sveriges ambassad i Havanna. Detta är till exempel en av de utländska beskickningar dit oppositionella kubaner kan vända sig för att använda en dator gratis och utan att riskera att lämna digitala fotspår efter sig. Att ambassaderna skulle vara navet för det svenska stödet till ´demokratiska dissidenter och medborgerliga demokratirörelser` i länder som Kuba, signalerade Gunilla Carlsson redan 2008”.
”Varken bekräfta eller dementera”
Och jag ställer frågan till Håstad:
Finns det även nu ett icke offentligt ekonomiskt eller annat stöd till de kubanska mottagarna som under den förra regeringen?
– Det kan vi varken bekräfta eller dementera.
Varför inte det?
– Nej, det är inte min roll att göra.
Svenska skattebetalare vet då inte om det går skattepengar som inte offentliggörs till kubanska organisationer?
– Nej, som jag säger, jag kan varken bekräfta eller dementera just den delen.
(Vilket i praktiken betyder att så är fallet, det vill säga att det finns ett hemligt Sidakonto).
Du och Sida har varit i Kuba och träffat personer och organisationer. Finns det några av de organisationer som har fått USA-stöd som du träffade på Kuba (Håstad fick innan intervjun tillsänt sig en lista på de 31 kubanska organisationer som 2015 fick fyra miljoner dollar av NED)?
– Nej, det finns ingen av dem som finns på (NED:s) lista.
Vad säger den kubanska regeringen om att svenska regeringen ska betala ut 90 miljoner kronor till organisationer som kubanerna till större delen betraktar som samhällsomstörtande element, finansierade av USA och EU?
– Kubanerna är positivt inställda eftersom det bygger på den överenskommelse som slöts i december 2015. Vi har haft möten med Kubas ambassadör som ju faktiskt är väldigt positiv och nyfiken på det vi kommer kunna samarbeta kring. Sedan vet vi inte vad det exakt kommer att bli. I samtalen låter det som om man kan arbeta kring jämställdhet, områden som kanske inte är lika politiskt känsliga som till exempel HBTQ-rättigheter. . . Det här bygger på en dialog med Kuba.
Visste kubanerna i december 2015 att 90 miljoner kronor skulle avsättas till kubanska organisationer?
– Ja, alltså vi vet ju inte om det är kubanska organisationer, vi är inte riktigt färdiga där. . . men de (Kubas regering) visste att det fanns, . . jag är inte riktigt säker på att det fanns en summa och att de visste att det var exakt 90 miljoner. Men de visste att det var ett samarbete där Sverige hade som ambition att arbeta med en modernisering av både ekonomin och samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, hbtq-rättigheter, det visste de, absolut, det har vi pratat om.
Hur kommer det ekonomiska stödet till det så kallade civilsamhället att utbetalas och vilken roll kommer ambassaden i Havanna ha i förhållandet till de kubanska mottagarna?
– Sida kommer att anpassa det efter organisation. Det är för tidigt att säga nu. Ambassaden i Havanna har en viktig roll, både för att föra dialog med kubanska samarbetspartner och följa upp samarbetet.
Dick Emanuelsson