Bland mediala hycklare och en ”nekrofilpresident”
AV DICK EMANUELSSON
STOCKHOLM / 2026-11-06
Den colombianska journalisten Maria Jimena Duzán presenterade den 3 november (2026) i Stockholm sin dokumentär ”Después del frío” (”Efter kylan”). Hon intervjuade överste Fernando Borja, den enda av 28 höga colombianska militärer som inför JEP har tagit på sig ansvar för 70 av de 6 402 avrättningarna av oskyldiga civila som Försvarsmakten (Ejército Nacional) genomfört, felaktigt kallade ”falsos positivos” (”False Flags”).
Översten, som dessutom under vapenvilan ledde attacken mot FARC:s centrala gerillaläger, Casa Verde (det `Gröna Huset´, apostrofierat på naturen i Anderna) den 9 december 1990, säger att han blev ”så överraskad” och… frustrerad, eftersom gerillan efter striderna med armén hade fräckheten att ta med sig sina egna – de döda gerillakrigarna för att begrava dem.
Varför var översten frustrerad?
Statistiken viktigast
Därför att han inte kunde föra in de gerillakrigare som fallit i strid i STATISTIKEN, det vill säga lägga fram siffrorna över döda gerillakrigare inför sina överordnade som troféer. Det var därför de dödade – på order av dåvarande president Uribe och hans generaler – minst 6 402 CIVILA. Så förbättrade de den iskalla `dödsstatistiken´ i Colombia.
Och nu har samma krigsmakt övergett sin egen yrkessoldat, Idel José Torres, som fallit i strid mot samma gerilla i Tambo, i länet Cauca. De tog bara med sig hans gevär, som kostar 2 000 USD på den svarta marknaden, och lämnade kvar sin ”vapenbroder” i bergen i Cauca.
Och pressen – och den enda tidningen med nationell täckning, El Tiempo (tillhörande Santos-klanen) – vrider på frågan och anklagar gerillan: ”FARC-dissidenter stal kroppen av en soldat som dödats i Cauca, och armén anmäler krigsbrott: ’De stal vår hjälte’.”
Vilket hyckleri! Men så typiskt och klassiskt för de medier som är koncentrerade i händerna på ett fåtal oligarker och som har fört landet in i ett ständigt krig mot folket ända sedan Bolivar besegrade det spanska kolonialväldet.
En president som går bland lik
Samma colombianska medier – levande eller döda, som Santos, Santodomingo eller Ardila Lülle – är nöjda. Där har de sin nye president, Abelardo de la Espriella, som folket döpt till ”Nekrofilpresidenten”, för att han håller presskonferenser och går omkring bland kropparna av gerillakrigare som armén har dödat samtidigt som han talar med pressen.
Vad är det makthavarna fäller krokodiltårar för?
Gerillan tog hand om soldaten och överlämnade honom till Internationella Röda Korset och – visst – gjorde sitt eget propagandanummer men som hade avsikten att avslöja den nye ”Algoritmerpresidenten” (vann med tre miljoner stulna röster) och hans makabra skådespel, som inte är något annat än ett totalt förakt för mänskligheten.
Kommuniké från FARC-EP
Vi uppmanar de anhöriga att kräva rigorösa utredningar inom armén för det faktum att yrkessoldaten övergavs. Det enda armén oroade sig för var geväret han bar som de tog. I stället övergavs han på platsen för sammandrabbningen. De rapporterade hans död först flera timmar senare, och då som svar på ett offentligt uttalande från vår organisation.
FARC-EP gjorde det som ålåg oss: att värna soldatens värdighet inför hans kamraters otacksamhet. Må denna handling tjäna till att påminna det colombianska folket om att värdighetens väg inte vandras i uniformer fläckade av förtryck, utan med den fasthet hos dem som gör motstånd och organiserar sig från sina territorier. I dag, mitt i eld och sammandrabbning, ger FARC-EP ett otvetydigt bevis på vår mänskliga och revolutionära resning.
Vi överlämnar yrkessoldatens kropp för att den ska återlämnas till hans familj. Vi gör det med högburet huvud, för vi är inte som de.
Medan den nationella armén och den sittande regeringen försvinner, massakrerar, kastar kroppar i massgravar och håller dem kvar för mediecirkusen, hedrar vi de fallnas minne, respekterar livet och döden – även den hos dem som bar fiendens uniform.
Vi överlämnar denna kropp med den övertygelse som driver oss att kräva att även våra egna döda respekteras.
Värdigheten hos dem som fallit i strid är en revolutionär princip och borde gälla alla världens arméer. Det är skillnaden mellan statlig barbari och humaniteten hos oss som kämpar för ett land med social rättvisa.